1. Start
  2. Slavar och kaffe
Inv.nr: 3053
Familjen Stenbock vid kaffebordet. Oljemålning av K. F. Svan, ca 1740. Skoklosters slott/SHM (PDM).

Slavar och kaffe

Fanns lyx på 1700-talet? Fick man dricka kaffe? Ja, ibland, är svaret. Men allt har ett pris.

De flesta svenskar hade inte råd med lyx, men på 1700-talet började de svenska hemmen dofta kaffe och prydas med bomullsgardiner. Den globala ekonomin hade fått sin början.

Skepp med varor från Kina och Västindien anlände till svenska hamnar. För varje leverans ökade tillgången, priserna sjönk och fler kunde handla. De som tjänade mest på den nya globala handeln var de europiska handelshusen.

BILDER KABINETTSVITEN_Aktier_kmk_0_5423a
Aktiebrev för Svenska Ostindiska Kompaniet 1782. Ekonomiska museet/SHM (CC BY).

Under delar av 1700-talet hade ett enda företag ensamrätt på all svensk handel i Asien. Företaget hette Svenska Ostindiska Kompaniet. Aktieägarna gjorde stora vinster och mest av alla tjänade företagets två direktörer: Claes Grill och Niclas Sahlgren.

700689_700325_KMK
Medalj över Niclas Sahlgren, graverad av Gustaf Liungberger 1777, och Claes Grill, graverad av Carl Gustaf Fehrman 1767. Ekonomiska museet/SHM (CC BY).

Anna Johanna

Claes Grills hustru Anna Johanna tog över familjeföretaget efter hans död. Hon var också mycket kunnig på mynt och medaljer. Hon satt till och med i styrelsen för Kungliga Myntkabinettet.

Bild: A. J. Grill. Pastell av Gustaf Lundberg, 1770. Ekonomiska museet/SHM (PDM).

Jens Mohr

Förbjuden lyx

Samtidigt gick det ekonomiska tänkandet i Europa ut på att ett land skulle exportera mer än det importerade. Så mycket som möjligt skulle tillverkas inom Sveriges gränser: mat, vapen och till och med siden.

De styrande tyckte därför inte om att människor njöt av lyx från utlandet. De ville gynna svenska varor. Ett av de ekonomiska styrmedlen var överflödsförordningar som förbjöd vissa typer av produkter, framför allt importerade lyxvaror. Kaffe var till exempel en av importvarorna som förbjöds under vissa perioder på 1700-talet.

Inv. Nr: Gr.XLVIII:XI:C.h.i.01.
En del av familjen Grills egna servis, tillverkad i Kina efter holländsk förlaga av Cornelius Pronk på 1730-talet. Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM (CC BY).

Förbuden mot lyxvaror hade en tveksam effekt på den svenska ekonomin, sannolikt mer skadlig än positiv. Och frågan är om de som kunde unna sig lyx avstod bara för att det fanns en förordning. Vid en utgrävning i Norrköping år 2011 hittades vardagsföremål som keramik och pipor från 1700-talet men också lyxvaror som porslin, importerat ända från Kina.

1325236_HST
Skärvor av en kinesisk kopp med Imari-målning, mitten av 1700-talet. Jordfynd från kvarteret Ruddammen, Norrköping. Historiska museet/SHM (CC BY).

Men till ett pris

Svenskarna köpte socker, siden och kaffe bland annat. De sålde i sin tur koppar och järn till utlandet, de två stora svenska exportvarorna. Kopparhandeln hade där en del i slavhandeln eftersom slavar prissattes i kopparringar, så kallade Manillaringar.

Manillaring_kmk_70000_70010a
En Manillaring. Ekonomiska museet/SHM (CC BY).

Ett kort tag försökte Svenska handelsmän bedriva transatlantisk slavhandel på ön S:t Barthélemy. Kung Gustav III hade bytt till sig ön 1784 och lät skapa Svenska Västindiska Kompaniet för att få i gång affärerna, huvudsakligen export av järn till Nordamerika. Slavhandeln var en del av Sveriges ekonomi fram till slaveriet avskaffades på ön 1847.

lm_dig16417_16416
Svenske guvernörens sigill från S:t Barthélemy. Foto: Jens Mohr, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Huvudsponsor till Ekonomiska museet

swedbank-v2