Tre personer som sitter vid ett bord och dricker kaffe.
Familjen Stenbock vid kaffebordet. Oljemålning av K. F. Svan, ca 1740. Skoklosters slott/SHM (PDM).

Slavar och kaffe

Fanns lyx på 1700-talet? Fick man dricka kaffe? Ja, ibland, är svaret. Men allt hade ett pris.

På 1700-talet hade de flesta svenskar inte råd med lyx, men så sakteliga började de svenska hemmen dofta kaffe och prydas med bomullsgardiner. Den globala ekonomin hade fått sin början.

Skepp med varor från Kina och Västindien anlände till svenska hamnar. För varje leverans ökade tillgången, priserna sjönk och fler kunde handla. De som tjänade mest på den nya globala handeln var de europiska handelshusen.

Ett handskrivet aktiebrev.
Aktiebrev för Svenska Ostindiska Kompaniet 1782. Ekonomiska museet/SHM (CC BY).

Under delar av 1700-talet hade ett enda företag ensamrätt på all svensk handel i Asien. Företaget hette Svenska Ostindiska Kompaniet. Aktieägarna gjorde stora vinster och mest av alla tjänade företagets två direktörer: Claes Grill och Niclas Sahlgren.

Två medaljer med ingraverade porträtt på Niclas Sahlgren och Claes Grill.
Medalj över Niclas Sahlgren, graverad av Gustaf Liungberger 1777, och Claes Grill, graverad av Carl Gustaf Fehrman 1767. Ekonomiska museet/SHM (CC BY).

Hon satt i styrelsen för Kungliga Myntkabinettet

Claes Grills hustru Anna Johanna tog över familjeföretaget efter hans död. Hon var också mycket kunnig på mynt och medaljer. Hon satt till och med i styrelsen för Kungliga Myntkabinettet.

Porträtt på Anna Johanna
Bild: A. J. Grill. Pastell av Gustaf Lundberg, 1770. Ekonomiska museet/SHM (PDM). Foto: Jens Mohr, Ekonomiska museet/SHM.

Förbjuden lyx

Under den här tiden ansåg Europas länder att det var viktigt att exportera mer än man importerade, ett ekonomiskt tänkande som kallas merkantilism. Så mycket som möjligt skulle tillverkas inom Sveriges gränser: mat, vapen och till och med siden.

De styrande tyckte därför inte om att människor njöt av lyx från utlandet. De ville gynna svenska varor. Ett av de ekonomiska styrmedlen var överflödsförordningar som förbjöd vissa typer av produkter, framför allt importerade lyxvaror. Kaffe var till exempel en av importvarorna som förbjöds under vissa perioder på 1700-talet.

18 tallrikar som står i guldigt ställ och tillhör samma servis.
En del av familjen Grills egna servis, tillverkad i Kina efter holländsk förlaga av Cornelius Pronk på 1730-talet. Foto: Jens Mohr, Hallwylska museet/SHM (CC BY).

Förbuden mot lyxvaror hade en tveksam effekt på den svenska ekonomin, sannolikt mer skadlig än positiv. Och frågan är om de som kunde unna sig lyx avstod bara för att det fanns en förordning. Vid en utgrävning i Norrköping år 2011 hittades vardagsföremål som keramik och pipor från 1700-talet men också lyxvaror som porslin, importerat ända från Kina.

Skärvor från en kinesisk tekopp.
Skärvor av en kinesisk kopp med Imari-målning, mitten av 1700-talet. Jordfynd från kvarteret Ruddammen, Norrköping. Historiska museet/SHM (CC BY).

Men till ett pris

Svenskarna köpte socker, siden och kaffe bland annat. De sålde i sin tur koppar och järn till utlandet, de två stora svenska exportvarorna. Kopparhandeln hade där en del i slavhandeln eftersom slavar prissattes i kopparringar, så kallade Manillaringar.

En manillaring i metall.
En Manillaring. Ekonomiska museet/SHM (CC BY).

Ett kort tag försökte Svenska handelsmän bedriva transatlantisk slavhandel på ön S:t Barthélemy. Kung Gustav III hade bytt till sig ön 1784 och lät skapa Svenska Västindiska Kompaniet för att få i gång affärerna, huvudsakligen export av järn till Nordamerika. Slavhandeln var en del av Sveriges ekonomi fram till slaveriet avskaffades på ön 1847.

En stempel och en avtryck från stempeln.
Svenske guvernörens sigill från S:t Barthélemy. Foto: Jens Mohr, Livrustkammaren/SHM (CC BY).

Vill du veta mer?

Välkommen att utforska vad pengar och ekonomi är, har varit och kan vara. Vi nyöppnar museet 1 juni 2024 med två nya permanenta utställningar, PENGAR! och Ekonomilabbet.

Människor i en utställning som tittar på föremål och skärmar.
Foto: Illustration: Ralph Appelbaum Associates

Huvudsponsor till Ekonomiska museet

Swedbank