Underrättelse om så kallade Besparings-Banker

Ibland de välmenta Författningar, som i verkställigheten haft et skadligt inflytande, kunna Englands Fattigförsörjnings-Lagar nämnas i första rummet. Redan emot slutet af Drottning Elisabets Regering stadgades genom en Lag, som, ehuru ofta förändrad och tilökt i mindre betydliga omständigheter, ännu är hufvudsakligen gällande, at hvar och en person, som antingen alldeles icke eller blott til en del kan nära sig, hustru och barn, har rätt at af den församling, der han vunnit bosättning, fodra antingen allt hvad för hans eget och deras underhåll pröfas af nöden, eller ock skillnaden deremellan och hvad han sjelf kan förtjena.

Genom denna lag kommer slutligen de rikes egendom at i sjelfva verket tilhöra sådande fattige, som ej kunna eller ej vilja arbeta: den har, på de arbetsammes bekostnad, gifvit upmuntran åt lättjan och obetänksamheten, och utan tvifvel mycket bidragit til de arbetande klassernas förnedring och olyckor.

Meningen var väl ursprungligen, at den arbetsföre skulle köpa understöd med arbete; men det är hvars och ens pligt at sjelf förskaffa sig arbete. Lagen ålade församlingarne denna pligt, och erfarenheten har i England visat, at de flesta försök at sysselsätta de fattige i Allmänna Arbetshus och Inrättningar utslagit med en tilökt kostnad för församlingarne.

Det är sant, man har på många ställen, med glömska af all ändamåls enlighet i både arkitektur och samhälls-ordning, uprest palatser under namn af fattighus och arbets-inrättningar; man har gifvit de late eller obetänksamme eller olycklige, som kastat sig på församlingen, bättre underhåll, än de idoge och sjelfständige arbetaren med all sin möda kunnat förvärfva; men det måste ickedestomindre, i sjelfva beskaffenheten af et tvunget arbete, ligga en orsak, hvarföre det merendels utfaller med förlust i et land, der frivilligt arbete finnes.

I Skottland, der ingen laglig förbindelse til de fattiges underhåll äger rum, finnas ganska få som lefva af almosor, ehuru Skottland är et fattigt land, i jemförelse med England. I sistnämnde land har deremot antalet af personer, som erhålla mer eller mindre fattig hjelp, i sednare tider tilväxt på et förfärande sätt, til nära en femtedel af folkmängden. Fattigförsörjnings-avgiften utgjorde åren 1813, 1814 och 1815 per medium 6.130.000 L sterling årligen, och har under de 3 sistförflutna åren säkert stigit mycket högre, ehuru beloppet ännu icke är utrönt.

Denne afgift, i sig sjelf så drug, är ännu mera betungande derigenom, at den drabbar endast ägare och innehafvare af fastigheter, och at fördelningen deraf sker med et godtycke, som Englands lagar vid ingen annan beskattning tillåta. Den utgör öfver huvud omkring 12 proC. af totala afkastningen utaf all fast egendom i England: och på många särskilta orter vida mer. Hjelpen fordras med trotsighet, den gifves med ovilja och emottages utan tacksamhet: och under dessa bittra förhållanden sönderslitas de heligaste band i samhället.

Det synes likväl numera vara allmänt erkändt, at fattigdomens förekommande är bättre, än de bästa planer för dess understöd, och at det enda sättet, hvarigenom de högre klasserne i samhället kunna hjelpa de lägre, utan at hjelpa dem til deras förderf, är at kraftigt upmuntra dem til flit, sparsamhet och dygd, at förmå dem at sjelfve vara betänkte på deras egen bergning och trefnad; at nära hos dem begäret för sjelfständighet, samt at med urskillning belöna utomordentliga exempel af godt upförande och god hushållning.

Det vore lika grymt som oklokt at på en gång uphäfva de gamla Lagarne om fattig-försörjningen; men Brittiska Lagstiftningen har flera gånger tagit detta vigtiga ämne i allvarsamt öfvervägande och tid efter annan sökt utvägar för at minska antalet af dem, som äska den i Lagarne medgifna hjelp.

Redan år 1793 vidtogs en författning til upmuntran af så kallade vänliga associationer, som i sjelfva verket äro et slags försäkrings-inrättningar emot sjukdomar och ålderdom. Emot en viss summa, som hvarje qvartal inbetalas til den gemensamma Kassan, erhåller en person efter viss tid, vanligtvis efter 3 år, et motsvarande understöd, då han genom sjukdom, olyckshändelser eller ålderdoms bräcklighet är oförmögen til arbete.

Genom sparsamhet och ordentlighet i de unga och friska åren kan en arbetare, på detta sätt, sjelf bereda sig icke allenast hjelp under tillfälliga sjukdomar, utan ock et ej obetydligt understöd på sin ålderdom: och de medlemmars bidrag, som antingen dö, innan de bli berättigade til understöd, eller aldrig behöfva anlita det, falla de behövande medlemmarne til godo. Lagstiftningen beviljade dessa inrättningar åtskilliga förmåner, och deras antal tilväxte så öfver hela Brittiska Riket, at för några år sedan emellan 7 och 800.000 personer endast i England hörde til dylika associationer. Reglorna för en af dem äro til ex.:

• At hvar medlem vid dess inträde betalar 10 sh. Sterling och sedermera hvar qvartal 1 sh. 6 pence;
• At en medlem blir fri, det vill säga berättigad til understöd efter 3 års förlopp ifrån dess inträde;
• At han derefter, i händelse af oförmögenhet til arbete genom sjukdom, undfår af fonden 5 sh. i veckan under de 12 första veckorna, och sedan 2 sh. 6 pence i veckan til dess han återvinner helsan;
• At vid en fri medlems död de öfrige medlemmarne sammanskjuta ½ sh. hvar till hans begrafning, och hälften om hans hustru dör;
• At den af medlemmarne, som det åstundar, kan bli delagtig i en med inrättningen förenad Enke-kassa emot et bidrag af 10 pence i qvartalet; samt at i sådant fall hans enka, efter hans död, åtnjuter årligen:
• Om han varit Ledamot ifr. 3 t. 6 år – 1 P.St.
• Om han varit Ledamot ifr. 6 t. 10 år – 2,10
• Om han varit Ledamot mer än 10 år – 4
• Och at, om modern dör, efterlefvande bara erhålla hennes andel, til dess yngsta barnet fyllt 12 år.

Dessa associationer hafva tre väsendtliga fördelar: medlemmarne blir snart berättigade til understöd; understödet är betydligt i förhållande til dess bidrag, och de viten, som äro fastställda för försummande inbetalningar, tvinga dem til sparsamhet och ordentlighet, för at ej slutligen förlora all frukt af deras förra insättningar.

De hafva på andra sidan tre hufvudsakliga olägenheter: at nemligen de icke skapa något capital; at de ofta bära inom sig fröet til sin uplösning, ty då en del af medlemmarne upnå en viss ålder, angripes fonden för hastigt, och ungt folk stfita naturligvis hellre en ny Association för sig sjelfva, än de bidraga til en gammal; samt, ändtligen, at deras förvaltning ger anledning til en oenighet, partiskhet och tidspillan. Många vänliga Associationer hafva och i England gått öfver ända genom en origtig beräkning af de understöd, som de lemnat, i förhållande til Ledamöternes bidrag, och genom oredighet eller misstag i fondernas förvaltning.

Af det föregående kan man sluta, at de, som nitälska för de fattigare folk-klassernes trefnad och sedlighet, ej kunna bättre upfylla sina välvilliga afsigter, än då de för dem bereda tilfällen at uplägga det ringa öfverskottet af deras arbets-förtjenst på et sätt, som förenar säkerhet med vinst. Detta är föremålet för så kallade Besparings-Banker, som genom välgörande mäns bemödanden under loppet af de sist förflutna 5 åren blifvit inrättade på flera ställen både i Skottland och England.

Det första och hufvudsakligaste villkoret för en sådan inrättnings framgång är, at hos de fattigare klasserne utrota allt tvifvelsmål om dess säkerhet och oegennyttiga bestämmelse. Det är en förlåtlig känsla hos den fattige, den svage eller enfaldige, at misstro hvarje handling af de rikare, starkare eller klokare i samhället, at frukta et hemligt försåt under erbjudandet af hvarje förmån, som antingen är aflägsen, eller hvars omedelbara nytta, både för den som gifver och den som emottager, ej ligger i öppen dag.

Den, som aldrig gjort något för intet, har svårt at förstå huru andre kunna handla oegennyttigt. Til undanrödjande af den svårighet, hvarom här är fråga, bidrager förnämligast: at män af allmänt erkänd redlighet, välvilja och förmögenhet göra sig personligen ansvarige för inrättningens bestånd och åtaga sig förvaltningen deraf, utan annan belöning, än tilfredsställelsen at befrämja nyttiga medborgares väl; at inrättningen njuter Regeringens särskilta beskydd; at all möjlig offentlighet gifves åt alla förvaltningsåtgärder; samt at hvar och en, som insatt större eller mindre summor, kan, när han behagar, icke allenast känna tilståndet af hans räkning med inrättningen, utan ock utfordra större eller mindre del deraf.

Det vinst som nästan opåräknadt tilfaller delägarne i en Besparings-Bank i mån af deras insättningar, och som, efter en längre tid, är ganska betydlig, bör vara en kraftig driffjäder för de arbetande klasserne, at genom fortsatt upläggande af några skillingar, som eljest ofta förslösas i liderlighet eller öfverflöd, bereda sig en utväg til hjelp i olyckor eller bergning på ålderdomen, så mycket kärkomnare, som de derföre ha at tacka endast sin egen omtanka och ordentlighet.

Vinsten upkommer derigenom, at ränta beräknas äfven på mindre summor och lägges til capitalet så ofta som möjligt. Tilväxten synes oförmodadt stor för dem, som ej äro vane vid beräkningar af ränta på ränta. Om til ex. en person insatte i en Besparings-Bank 12 sk. hvarje vecka, hvilka löpte med 5 Pro.C. ränta, på det sätt at ränta beräknades efter 1 R:drs insats i månaden på hvarje full Riksdaler, som en månad varit i Banken innestående, och at räntan vid årets slut lades til Capitalet, då den upgått til fullt Riksdaler-tal, så skulle, enligt Tab. N:o 1, samma person efter 10 år vara ägare af:

• 166 Riksdaler 8 sk. 7 r:st hvaraf insatt Capital 130 R:dr och räntor 36:8.7;
• efter 15 år af 285:16.10, haraf insatt Capital 195 R:dr och räntor 90:16.10;
• efter 20 år af 436:8.9, hvaraf insatt Cpaital 260 R:dr och räntor 176:8.9;
• efter 25 år af 629:45.10, hvaraf insatt Capital 525 R:dr och räntir 176:8.10
• och efter 30 år af 865:27.8, hvaraf insatt Capital 590 R:dr och räntor 475:27.8.

Och om under iakttagande för öfrigt af ovannämnde insättningar och beräkningsgrunder, räntan hvarje halft år lades til Capitalet, enär den upgår til fullt Riksdaler-tal, så skulle, enligt Tab. N:0 2, insättaren efter 10 år äga 168:12:11., hvaraf ränta 38:12.11

• efter 15 år – 290:41.8 – ränta 95:41.8
• efter 20 år – 446:6.5 – ränta 186:6.5
• efter 25 år – 644:11.2 – ränta 319:11.2
• efter 30 år – 898:45.3 – ränta 508:43.3

För at upmuntra til insättningar i Besparings-Banker genom erbjudande af en större vinst, hafva uplyste och välgörande män, som nitälskat för dessa insättningar, genom större bidrag på en gång eller årliga subscriptioner, sammanskjutit så kallade hjelpfonder, af hvilka alla oundvikliga förvaltnings-kostnader bestridas, de genom räntas beräknande på små summor möjligen upkommande ränteförluster ersättas, och vissa premier tildelas dem, som regelbundet hvarje vecka göra insättningar.

Den indirecta hjelp, som på detta sätt gifves de behövande klasserne, skall säkert göra dem mera verklig nytta, än äfven större summor utkastade utan urskillning såsom almosor, premierne bestå vanligtvis antingen i högre ränta efter en viss tid af ordentliga insättningar, eller ock i någon bestämd summa, som efter samma grunder lägges til Capitalet. Om, til ex. den, som hvarje vecka insatte 12 sk., erhölle den upmuntran, at vid årets slut skillingar och runstycken på hans räkning af hjelp-fonden fylldes til Riksdaler-tal; så skulle han, enligt Tab. 3 och 4, äga, om räntan hvart år lades til Capitalet, efter 10 år 172 R:dr

• efter 20 år – 448
• efter 30 år – 902

Och om räntan lades til Capitalet hvarje halft år efter 10 år 176 R:dr

• efter 20 år – 464
• efter 30 år – 996

En person, som vid 20 års ålder började insätta 12 sk. i veckan och dermed ordentligt fortfor, skulle, i sistnämnde fall, vid 50 års ålder finna sig ägare af et Capital af nära 1.000 Riksdaler, som han förvärfat sannolikt utan någon kännbar tilökning i sina mödor eller försakelse af et enda nödvändigt behof. Med et sådant Capital hade han en utsigt för bergning och trefnad på sin ålderdom, mycket olik den af fattighuset, som eljest så ofta förestår den åldriga arbetaren. Inrättningar, som lofva så välgörande verkningar och, oaktat deras korta tilvarelse, i andra länder redan til en del frambragt dem, förtjena utan tvifvel Regeringens beskydd och välvilliga medborgares synnerliga upmärksamhet.

Fabriks-Idkare, Handtverkare, och i allmänhet husbönder, som sysselsätta flere arbetare, hvilka hvarje vecka eller månad aflönas, kunna kraftigt bidraga til framgången af Besparings-Banker derigenom, at de söka förmå sina arbetare til frivilliga öfverenskommelser, at en viss del af deras vecko- eller månads-aflöning skall innehållas och för deras räkning i en sådan Bank insättas.

Men för ingen klass i samhället kunna dessa inrättningar vara mera välgörande, än för den talrika af tjenstehjon i större Städer. Desse ha vanligtvis genom kort eller dricks-penningar, tilfälliga inkomster, som af de fleste i fylleri eller fåfänga förslösas, och genom hvilkas ordentliga upläggande de kunde bereda sig en utväg til försörjning på sin ålderdom, då, efter at ha tilbragt sin bästa tid merendels under täta ombyten af tjenst, de med försvagade krafter svårligen finna et nytt ställe och oftast sakna färdighet til annan sysselsättning.

Det öde, som för et tjensthjon är så hårdt, at ha grånat i många husbönders tjenst, och slutligen blott af andras medlidande få en knapp bergning, skulle genom omtanka och ordentlighet lätt kunna mildras; och månne ej husbönder, på hvilka beviljandet af tilfälliga förmåner beror, borde vid dem fästa det villkor, at de skulle, til tjenarens framtida nytta, upläggas. Der Besparings-Banker funnos, kunde sådant ske utan svårighet.

Genom dessa inrättningar blefve det äfven lätt för föräldrar, som ej kunna lemna sina barn annat arf än en vårdad upfostran, at för dem bereda utväg til en uplagd summa til bestridande af kostnaderne vid deras inträde i något yrke. Om ifrån et barns födelse 24 sk. hvarje vecka insattes i en Besparings-Bank för dess räkning, så skulle, med 5 proC. ränta, beräknad efter 2 R:drs insats i månaden och tillagd Capitalet vid hvart halft års slut, efter 21 år på denna räkning upkomma en behållning af 959 R:dr 4 sk. 3 r:st.

De mest uplyste män i England ha ansett ifrågavarande inrättningar böra på allt sätt upmuntras och understödas, såsom det säkraste medlet at förekomma fattigförsörjnings-afgifternes vidare tilväxt och at småningom minska deras belopp. Brittiska Lagstiftningen har, genom en Parlaments-Act af den 12 Juli 1817, beviljat Besparings-Banker följande förmåner:

• At personer, som förena sig om at stifta en sådan inrättning, skola äga rätt at göra reglor med förbindande kraft för dem sjelfva och alla, som der insätta penningar;
• At alla handlingar rörande Besparings-Banker och de der insatte penningar äro fria för stämplat papper;
• At insättningar emottagas af minderåriga eller omyndiga personer, eller för deras räkning, och at deras behållningar få til dem, emot deras qvitto, utbetalas;
• At det skall vara tillåtit för så kallade vänliga associationer, at insätta större eller mindre del af deras fonder i den Besparings-Bank som vill emottaga dem;
• At Styrelsen har laglig rätt at kära och svara i alla tvister rörande inrättningen, utan särskilt befullmägtigande;
• At summor öfver 50 Pund Sterling, tilhörande Besparings-Banker, få insättas i Engelska Banken för Amortissements-fondens räkning emot fordrings-bevis, som löpa med ränta efter 5 pence om dagen för 100 Pund Sterl. eller omkring 4 ½ proC., samt at så väl Capital som ränta skola vid anfordran utbetalas, på reqvisitioner af Besparings-Bankernes föreståndare;
• At nämnde föreståndare få, när helst de åstunda, utbyta gamla fordrings-bevis emot nya med tillägg af den uplupna räntan;
• At Committerade för Amortissements-fondens förvaltning skola tid efter annan använda de för Besparings-Banker sålunda insatta medel til upköp af Actier i Engelska Banken, och derutöfver hålla särskilt räkning.

Samt i de fall, då reglorna föreskrifva frågans hänskjutande under gode mäns pröfning, desses utsago skall gälla utan appell.

För at komma i åtnjutande af ofvan upräknade förmåner, måste likväl en Besparings-Bank vara inrättad efter de i samma Parlaments-Act stadgade grunder, nemligen:

1:o At reglorna skola vara inskrifna i en bok, som alltid hålles öppen för insättare.

2:o At en afskrift af dem på pergament skall inlemnas til Häralds-Contoret; samt at reglorna skola innehålla:

• 1:o. At de som insätta penningar, återfå dem med ränta på ränta, och at inga andra afdrag skall ske än oundgänglige förvaltningskostnader.
• 2:o. At föreståndarne för inrättningen ej få deraf hämta någon vinst, ej heller betjeningen någon annan, än deras bestämda aflöning.
• 3:o. At intet af de insatte penningarne får utlånas til Bankirer eller emot annan personlig säkerhet, med undantag af sådana smärre summor, som måste vara til hands för löpande utgifter; samt 4:o at ingen person tillåtes at på sitt namn och för sin räkning insätta större summa än 100 Pund Sterling första året och 50 Pund hvart och ett af de påföljande.

Til förekommande af obehöriga insättningar i Besparings-Bankerne är genom en sednare Parlaments-Act af den 30 Maj 1818 stadgat, at ingen sådan inrättning får åtnjuta de genom Parlaments-Acten af den 12 Juli 1817 beviljade förmåner, så framt ej deras reglor, jemte ofvan anförda förbehåll, äfven påbjuda, at hvar och en person, som gör insättningar utan at upgifva sitt rätta namn, ej får något år insätta större summa än tilsammans 10 Pund Sterling.

Följande utdrag ur reglorna för 3:ne särskilta Besparings-Banker tjena at gifva et ännu fullständigare begrepp om beskaffenheten af dessa inrättningar.

Besparings-Banken i Dumfries’ Församling i Skottland, inrättad år 1815.

1:o Två särskilte fonder äro förenade med denna inrättning: den ena kallas Depositions-fonden, och består af deras insättningar, som af inrättningen hämta vinst: den andra kallas Hjelp-fonden, och utgöres af välvilliga bidrag, af tilfälliga ränte-öfverskott och af hvarje annan inkomst, som tilfaller inrättningen.

2:o Inrättningen styres och förvaltas af en Direction under inseende af en Comité af 18 personer. Ledamöter i begge väljas årligen af dem, som bidragit til Hjelp-fonden, samt af sådane delägare i depositions-fonden, hvilka minst 6 månader förut begynt göra insättningar, och hvilkas räkning då upgår til minst 1 Pund Sterling.

3:o Skattmästaren och en Ledamot af Comitén skola vara tilstädes hvarje Lördag emellan kl. 7 och 9 e.m. och längre, om så fordras, för at emottaga insättningar. De insatta summorna böra ofördröjligen bokföras på hvars och ens räkning, och influtne penningar göras fruktbare för inrättningen i Skottländska Banken, som samtyckt at dem emottaga.

4:o Åtskillige publike Embetsmän i provinsen, äfvensom Stadens Styresmän äro ex officio Heders-Ledamöter af Inrättningen. Hvar och en som skänker til hjepl-fonden 5 Pund Sterl. om året, blir Heders-Ledamot. Den som gifver 2 Pund Sterl. på en gång eller subscriberar för 5 sh. årligen, blir extra Ledamot.

5:o Hvarje summa, icke öfver 10 Pund Sterling och icke under 1 Shilling Sterling, emottages och bokföres på insättarnes räkning; men ränta beviljas ej på de insatta posterne, förrän de upgått til jemt 1 Pund Sterl., hvarefter ränta på ränta beräknas å hvarje 1 Pund Sterling.

6:o Ränta à 4 proC. om året uträknas för vecka och lägger årligen til Capitalet.

7:o Ingen får insätta mer än 30 Pund Sterling om året.

8:o Föräldrar må göra insättningar för sina barn under samma vilkor som för egen räkning. Barnens namn böra upgifvas. De sålunda insatta summor utbetalas til dem, på hvilkas namn de äro ställde, enär de upnått 21 års ålder, och dessförinnan til föräldrarne eller barnens förmyndare.

9:o Hvar och en som gör insättningar i denna Bank, skall få en Contra-Bok, i hvilken dess insättningar genast antecknas. Contra-boken förnyas hvart år, då behållningen af förra årets insättningar, jemte den uplupna räntan, deruti införes.

10:o Hvar och en äger rätt, at hvarje Lördag på ofvannämnde timmar uttaga behållningen på sin räkning, jemte uplupen ränta, eller någon del deraf, enär han Lördagen förut derom tilsäger.

11:o Om en person i 3 års tid eller längre insatt årligen 5 Pund Sterl. eller deröfver, så skall hans behållning sedermera löpa med ränta på ränta efter 5 proC.

12:o Arfvingar äro berättigade til alla de förmåner, som en afliden delägare skulle ha åtnjutit om han lefvat.

13:o En delägare har rätt at öfverlåta sin behållning på en annan person, hvilken då kommer i åtnjutande af alla dermed förenade förmåner.

14:o Om et antal af minst 30 personer, som upnått 56 års ålder eller derutöfver, vilja insätta summor af minst 20 och ej öfver 100 Pund Sterling på lifstids-ränta, så skola de åtnjuta 10 proC. å det belopp, som de således sammanskjutit til en gemensam fond: utan at likväl detta skall på något sätt verka på fördelarne af depositions-fonden.

15:o Hjelp-fonden användes först til betalning af förvaltnings-omkostnaderne, och sedan til premier, för at upmuntra ordentliga insättningar hvarje vecka, på det sätt, at en delägare, som hvar vecka insatt minst 1 Shilling, får i premium, utöfver den honom tilkommande ränta,

• 1:sta året – 1 Shilling
• 2:dra året – 1 Shilling
• 3:dje året – 2 Shilling
• 4:de året – 6 Shilling
• Och för hvart påföljande år 6 Shilling.

Skulle hjelp-fonden, efter denna utgift, lemna ytterligare öfverskott, skall det användas til förökade premier år dem, som i 6 år eller mera hvar vecka gjort insättningar.

16. Om hjelp-fondens tilstånd der medgifver, så må tilfälliga lån deraf beviljas åt förtjente delägare, för at mildra förluster genom olyckshändelser, eller sätta dem i stånd at med framgång drifva sin handtering. För återbetalningen af dessa lån med 4 proC. ränta på fastställda terminer, böra låntagarne anskaffa nöjagtig säkerhet.

Besparings-Banken i Dumfries öppnades i början af år 1815 och antalet af personer som der gjort insättningar, steg vid slutet af samma år til 313, hvilka insatt tilsammans 1.467 Pund, 2 sh. Sterl. Tab. N:o 6 visar producten af 2 sh. Sterling insättning hvarje vecka i 12 år, uträknad efter föregående reglor, men med antagande at hvart år en extra insättning göres för at fylla shilling-tal til jemna Pund.

Besparings-Banken i Edinburgh, stiftad år 1814.

1:o Denna Bank öpnas hvarje måndag, emellan 9 och 10 f.m. til emottagning af de små summor, som arbetsfolk, tjenstehjon med flera dylika personer kunna bespara af deras arbets-förtjenst.

2:o Minsta insättnings summan är 1 sh. Sterling. De insatte penningarne bära ränta efter 4 proC. om året, men ränta beräknas ej på insättningarne, förrän de upgått til 12 ½ sh. Sterl., hvarefter ränta godtgöres för hvarje tillagd summa af enahanda belopp.

(Genom Bankens frikostighet, der inrättningens fonder äro stående, har Styrelsen numera blifvit iståndsatt, at medgifva 5 proC. ränta med beräkning på hvarje insatte 10 sh. Sterl.)

3:o Räntan beräknas månadsvis.

4:o Insättningar och utbetalningar skola ordentligt bokföras. Hvar och en som gör insättningar, skall erhålla en Contra-Bok öfver hans räkning med Banken. Contra-boken ombytes vid slutet af hvart år, då summan af årets insättningar jemte den uplupna räntan derå öfverföras på ny räkning.

5:o Som föremålet är at upmuntra upläggning af sådana små summor, som Banker vanligtvis ej emottaga, och hvilja eljest skulle förslösas eller på et osäkert sätt utlånas; så skola delägarne, så snart deras behållningar upgått til 10 Pund Sterling, vara pliktige at uttaga dem; hvarefter de må öpna ny räkning til insättning af smärre summor.

6:o Förvaltningen besörjes gratis och allena af de personer, som stiftat inrättningen och understöda den med årliga bidrag.

Denna Besparings-Bank öpnades i början af år 1814. Den 1 Oct. 1815 utgjorde antalet af personer, som gjort insättningar, 745; insättningarne 2.423 Pund 18 s.; utbetalningarne 1.094 Pund, samt det qvarstående Capitalet 1.329 Pund 8 ½ sh.

Besparings-Banken i Southampton, stiftad år 1815.

1:o Denna inrättning är stiftad för at emottaga penningar til deras nytta, som insätta dem, för at öka afkomsten deraf genom ränta på ränta, samt för at vid anfordran återbetala hela insättnings-summan eller någon del deraf.

2:o Inrättningen förvaltas af en Direction, vald af dem, som bidragit til inrättningens stiftande och understöd. Ingen af de förvaltande kunna, directe eller indirecte, draga någon lön, nytta eller vinst af inrättningen.

3:o Insättningar af 1 sh. Sterling och derutöfver emottagas och löpa med ränta, så snart de upgå til 12 ½ sh., hvarefter ränta beräknas på hvarje insatt summa af lika belopp, och ej på brutna delar deraf.

4:o Räntan räknas månadtligen efter 4 proC. om året, och lägges vid årets slut til Capitalet.

5:o Directionens Ledamöter, en eller flere, äro tilstädes hvarje Måndag emellan 1 och 2 middagstiden, til emottagning af insättningar. Vid uttagningar af penningar, bör derom tilsägas 8 dygn förut, då summan ej är öfver 5 Pund, och 14 dagar förut, då större summa åstundas.

6:o Insättningar och uttagningar skola i närvaro af Directeurerne och insättaren bokföras. En Contra-bok tilställes hvar och en, som öpnar räkning med Banken, och deri antecknas genast insättningar, uttagningar och uplupna räntor. Denna Contra-bok förnyas vid hvart års slut, då summan af årets insättningar och uplupna räntor öfverföres på ny räkning.

7:o De penningar, som hvar måndag inflyta, öfverlämnas samma dag til de valde Skattmästarne, hvilke derföre godtgöra 4 proC. Så snart och så ofta, som influtna medel upgå til 50 Pund Sterl., skola de insättas i de publika fonderne på 2:ne af föreståndarnes namn för inrättningens räkning.

8:o Om något öfverskott upkommer, sedan oundviklige omkostnader och räntor på insättningarne blifvit bestridde, så skall det användas til upmuntran och belöning för delägarne, efter de grunder, som fastställas af inrättningens stiftare och befrämjare.

9:o Ingen person för insätta mera för sin räkning än 100 Pund första året och 50 Pund hvarje af de efterföljande åren.

10:o Ingen summa, insatt i denna inrättning, kan på annan person öfverlåtas, eller utbetalas til någon annan, än insättaren eller den, som är försedd med behörig fullmagt af honom. I händelse af dödsfall. Om behållningen på en räkning ej uttages inom 6 månader derefter i kraft af den aflidnes skriftliga förordnande, så skall den tilfalla inrättningen, så frmat den icke öfverstiger 20 Pund. Större summor skola jemväl tilfalla inrättningen, om anspråk å dem ej göres inom 7 år efter ägarens död.

11:o Vänlige Associationer få insätta större eller mindre del af deras fonder, emot åtnjutande af enahanda förmåner som enskilte personer.

12:o Penningar, insatte i denna inrättning, få ej utlånas til Bankirer eller emot annan personlig säkerhet, med undantag af smärre summor, som erfordras för löpande utgifter.

13:o Gåfvor emottagas af de välvillige, som önska befrämja inrättningen, och samlas til en hjelp-fond, hvaraf omkostnader bestridas. Återstoden af denna fond användes på det sätt, som inrättningens stiftare och befämjare vid en allmän sammankomst förordna.

14:o Dessa reglor skola införas i en bok, som alltid hålles öppen, och hvaraf ett exemplar öfverlemnas til Härads-Arkivet. Hvar och en, som vill göra insättningar, bör först underteckna reglorna. Den, som insatt 12 ½ shill., får et tryckt exemplar af dem.

Förenämnde 3:ne Besparings-Banker äro inrättade innan Parlaments-Acten af den 12 Juli 1817 utfärdades; och de måste, för at komma i åtnjutande af de derigenom beviljade förmåner, i mer och mindre mån förändra sina reglor.

Man har gjort det inkastet emot Besparings-Banker, at, medan de hos de lägre folk-klasserne utrota lättja och liderlighet, de deremot upmuntra dem til snikenhet, snålhet och egennytta. Om afsigten med dessa inrättningar vore, at föröka sparsamheten hos de förmögne, så kunde nämnda inkast anses ej sakna all vigt; men man bör icke glömma, at de äro ämnade för de behöfvande folk-klassernes väl, hos hvilka vanor af ordning, sedlighet och sparsamhet äro de enda villkoren för fysisk och moralisk sällhet.

Den arbetare, som under en längre tidsrymd afhållit sig ifrån skadliga eller olofliga nöjen, för at i en Besparings-Bank uplägga det ringa öfverskottet af sin arbets-förtjenst, skall säkert i förökad arbets-förmåga, bevarad helsa, ostördt sinneslugn och förlängd lefnad äga et Capital vida öfverträffande det, som står på hans räkning i Banken.

Et underdånigt förslag til inrättning af en Besparings-Bank i Stockholm bifogas. En sådan inrättning skulle säkert ej sakna framgång i en Stad, der utmärkt aktningsvärde män finnas, som spara hvarken möda eller kostnad för behöfvande medborgares väl. Fullmägtige i Riksens Ständers Riksgälds-Contor skulle utan tvifvel, i afseende på förräntandet af Besparings-Bankens medel, gerna bevilja all den lättnad och alla de förmåner, som kunna förenas med föreskrifterne i deras Instructioner.

I alla fall har man skäl at förmoda, det Rikets Ständer, som, vid sista Riksdag, under många vigtiga och brydsamma ärenden, lemnade upmärksamhet åt nyttan af Besparings-Banker, skola vid nästa Riksdag medgifva dem den förmånen, at deras medel få i Banken eller Riksgälds-Contoret insättas uti summor af 50 Riksdaler och deröfver emot 5 proC. ränta, som hvart halft år lägges til Capitalet, samt at de sålunda insatta medel kunna när som helst uttagas.

December 1818

Underdånigt förslag til reglor för en Besparings-Bank i Stockholm

1:o

Ändamålet med denna inrättning är at emottaga smärre summor, til deras nytta, som insätta dem, och at föröka afkomsten deraf genom beräkning af ränta och dess läggande til det insatta Capitalet.

2:o

Den består af 2:ne särskilta fonder, öfver hvilka särskilte räkenskaper hållas, och som utgöras, den ena af insatta medel, den andra af de bidrag, som årligen eller på en gång lemnas af välvilliga personer til inrättningens befrämjande.

3:o

Af sistnämnde fond bestridas alla oundgängliga omkostnader och möjligen upkommande ränte-förluster. Hvad deraf sedan återstår användes til de premier och lån, hvarom nedanföre handlas.

4:o

Inrättningen förvaltas af en Direction bestående utaf 12 Ledamöter, af hvilka 6 nämnas af Kongl. Maj:t, och 6 väljas af dem, som genom gåfvor eller årliga subscriptioner bidragit til inrättningen.

5:o

Ledamöterne i Directionen få ej, directe eller indirecte, draga någon lön eller enskilt nytta eller vinst af inrättningen: de äro en för alla och alla för en personligen ansvarige för insättnings-fondens bestånd, äfvensom för sammanskotts-fondens behöriga förvaltning: de kunna, om de det åstunda, efter ett år afsäga sig det dem updragna förtroende.

6:o

Nödig betjening för bok-föring och räkenskapers författande til- och afsättes af Directionen, som jemväl efter omständigheterne bestämmer beloppet af betjeningens arfoden, och anordnar alla omkostnader.

7:o

En af Directionens Ledamöter är, jemte Bokföranden, tilstädes på et därtil bestämdt rum hvarje Lördags eftermiddag, för at emottaga insättningar.

8:o

Minsta insättnings-summan är 8 skill. Banco. De insatte penningarne löpa med ränta efter 5 för hundrade om året, på det sätt, at ränta beräknas månatligen på hvarje full R:dr Banco, som varit minst 1 månad i Besparings-Banken innestående, och at räntan vid hvart halft års slut lägges til Capitalet, när den upgår til fullt Riksdaler-tal.

9:o

Insättningarne bokföras genast i en dertil inrättad bok, medan den person, som gjort insättningen, ännu är tilstädes.

10:o

Hvar och en, som har räkning med Besparings-Banken, erhåller en Contra-bok med hans namn och nummern på hans räkning i Banken. Deruti införas hvarje gång hans insättningar, samt vid Juni och Dec. månaders slut beloppet deraf jemte den derå uplupna räntan, hvarefter hela behållningen på ny räkning öfverföras.

11:o

Hvar och en, som gör insättning i Besparings-Banken, bör upgifva sitt rätta namn, vid påföljd at, i annan händelse, dess behållning tilfaller sammanskotts-fonden.

12:o

Föräldrar eller förmyndare må göra insättningar på deras barns eller pupillers namn. Behållningarne på sådana räkningar utbetalas til dem, på hvilkas namn de äro öppnade, enär de upnått myndiga år eller blifvit gifta, samt dessförinnan til föräldrar eller förmyndare, som gjort insättningarne.

13:o

Insättningar i Besparings-Banken få ej på annan person öfverlåtas. Om någon, som har behållning i Banken, icke på 3 år låter höra af sig, skola hans namn och beloppet af hans behållning i allmänna Tidningarne kungöras 3 gånger efter hvarandra hvar fjerde månad af det påföljande året, med anmodan til honom, om han lefver, eller i händelse af dödsfall, til lagliga innehafvaren af hans rätt, at ofördröjligen samma behållning uttaga eller på ny räkning öfverflyttas. Vid slutet af det half-år, då sista Kungörelsen varit införd, uphöres med räntans läggande til Capitalet och godtgöres endast ränta efter dem för hundrade om året: och om lagligt anspråk på behållningen inom 6 år derefter ej göres, skall densamma tilfalla sammanskotts-fonden.

14:o

Ingen får på sitt namn i Besparings-Banken insätta större summa än tilsammans 100 R:dr Banco om året.

15:o

Hvar och en kan alla Lördags eftermiddagar uttaga större eller mindre del eller ock hela beloppet af sina insättningar, enär han Lördagen förut derom gjort anmälan, i fall summan, som han önskar uttaga, öfverstiger 5 R:dr. De på hvarje räkning uplupna räntor kunna endast vid Juni och Dec. månaders slut lyftas.

16:o

De hvarje Lördag genom insättningar inflytande penningar emottagas genast af den närvarande Directören och levereras af honom, vid Directionens nästa sammankomst, i kassa-kistan, som bör vara försedd med 3 lås, hvartil 3 af Ledamöterne hafva hvar sin nyckel. Inga medel, tilhörande Insättnings-fonden, få utlånas emot personlig säkerhet, af hvad beskaffenhet som helst, utan så ofta sammanlagda beloppet af insättningarne upgår til minsta summan, som kan i Riksgälds-Contoret förräntas, skall det åligga Directionen at der göra insättning emot obligationer som sedan i kassa-kistan förvaras. Skulle, i händelse af hastigt behof utaf contante penningar, någon förlust upkomma genom försäljning af nämnde obligationer, så skall den af sammanskotts-fonden ersättas.

17:o

De som ordentligt göra insättningar hvar vecka, skola åtnjuta den förmån, at skillingar och runstycken på deras räkningar vid hvart års slut af sammanskotts-fonden fyllas til fullt Riksdaler-tal. Och skall det bero af Directionen, at, efter omständigheterne och i mån af nämnde fonds tilgångar, tildela ytterligare belöning åt dem, som i 3 år och derutöfver oafbrutet fortfarit med insättningar.

18:o

Om, sedan förrberörde på sammanskotts-fonden anviste utgifter blifvit bestridde, något öfverskott derå finnes; må Directionen, på fullgod säkerhet, deraf meddela lån åt förtjente delägare i inrättningen, emot 4 proC. ränta och vissa fastställda återbetalings-terminer.

19:0

Revision af Inrättningens förvaltning och räkenskaper skall för det föregående året verkställas inom de tre första månaderne af det påföljande utaf 3:ne Revisorer, som af Kongl. Maj:t dertil utses och förordnas. Revisorernes underdåniga berättelse om hvarje års revision skall tryckas och dervid fogas et sammandrag, utvisande insättnings- ränte- och premie-beloppet på hvarje räkning efter dess nummer-tal uti Inrättningens bok, utan at insättarnes namn dervid nämnas.

20:o

Skulle sammanskotts-fonden något år icke lemna tilgång för godtgörandet af omkostnader eller premier, vill Kongl. Maj:t i nåder vara betänkt at af allmänna medel låta ersätta skillnaden.

21:o

Tilförlitliga Tabeller, utvisande producterne af ordentliga insättningar hvaje vecka utaf 8, 12, 16, 24,32 och 36 skillingar samt 1, 1 ½ och 2 R:dr, uträknade enligt dessa reglor, skola genom Directionens försorg utfärdas.