Till Gustav II Adolfs ära

Berlocker och medaljer har förvisso burits genom många århundraden, för att inte säga tusentals år, men då oftast med en religiös eller personlig innebörd. Det kan vara ett pilgrimsmärke, en närståendes hårlock innesluten i en ask eller någon annan minnessak.

På 1500-talet började olika europeiska regenter att skänka medaljer eller porträttberlocker till särskilt utvalda män och kvinnor. Syftet var att utmärka dem som favoriter och att binda deras lojalitet till sig.

En nådepenning för trohet

I det mer eller mindre tysktalande Nordeuropa fick dessa berlocker och medaljer ett särskilt begrepp: Gnadepfennig, en nådepenning. Nådepenningarna bestod oftast av en präglad eller emaljerad porträttmedalj omgiven av ett ramverk hängande i en eller flera kedjor.

Ramverket och antalet kedjor utgjorde ett förtydligande av gåvans status. En nådepenning upphängd i fyra kedjor var till exempel mer värd än en med tre kedjor, och så vidare. Nådepenningens material och tillverkning påverkade också dess status.

Ett kriterium för nådepenningen var förstås att givaren, regenten, var i livet när mottagaren fick den. Annars var det en minnespenning.

En nådepenning blir minnespenning

Gustav II Adolfs död 1632 var en katastrof för Sverige och den lutherska världen. Han skulle ha varit den som räddade ”den sanna tron” mot den Habsburgske kejsarens katolska arméer. Så ljöd propagandan, åtminstone. Som ett led i propagandan tillverkades en mängd föremål som hyllade kungen som ett slags protestantiskt helgon.

Det var framför allt trä- och koppartryck som förhärligade kungen, eftersom de inte var så dyra att tillverka och därmed kunde spridas i stora upplagor. Därtill fanns det målningar och porträtt i ett flertal storlekar.

Till kungens ära och som ett synligt tecken på lojalitet med den svenska kampen kunde man också bära en minnespenning på sin dräkt. I såväl svenska som utländska museer finns en stor mängd minnespenningar med Gustav II Adolfs porträtt.

Ett tema med variationer

Bland de olika formerna av minnespenningar efter Gustav II Adolf urskiljer sig en variant: en minnespenning med enbart kungens profilbild, utan kringliggande yta. Denna sorts minnespenning är kanske mer att betrakta som en berlock.

Det är inte helt tydligt om det bruket var ett resultat av en enskild persons näringsverksamhet, eller om det var något som var på modet vid tiden. Majoriteten av denna specifika typ av porträttberlocker som finns i museisamlingar föreställer Gustav II Adolf, vilket kan tyda på att någon har utvecklat ett eget formspråk som andra sedan har kopierat.

Den tydliga kvalitetsskillnaden mellan de olika berlockerna, som även en otränad betraktare kan se, är sannolikt ett resultat av att det har funnits en stor produktion av berlocker. I perioden alldeles efter kungens död har många önskat pryda sig med kungens bild. Bäraren har då köpt en berlock av någon handlare, allt efter ekonomisk möjlighet.

Baksidan av berlockerna varierar, vilket högst sannolikt innebär att man i många fall har använt sig av en tidigare medaljstamp för att göra berlockens åtsida, medan frånsidan dekorerats separat. I de exemplar som är bevarade i gott skick har berlocken en dödskalle som hänge.

Begäret efter berlocker med kungens porträtt resulterade i en tämligen ovanlig numismatisk företeelse: kungens bild sågades ut från tidigare präglade medaljer. De omformade medaljerna har många gånger emaljerats och försetts med kungens dödsår 1632.

Berlockernas ursprung

Det finns, som nämnt, flera likheter mellan de olika minnesberlockerna, vilket kan tyda på ett gemensamt ursprung. Men det finns även många skillnader, vilket talar för att det var ett mode som spred sig.

Många av berlockerna verkar ha sitt ursprung i två medaljstampar. Den ena stampen är ursprungligen signerad K.S., vilket har identifierats som Kilian Schenk i Frankfurt a/M. Den andra stampen kan ursprungligen vara tillverkad av Sebastian Dadler (1586–1657).

Stamparnas ursprung ska däremot inte tas som bevis för att det är dessa två gravörer som har tillverkat alla berlocker. Det kan lika gärna ha varit gravörer som kopierat befintliga medaljer. Möjligen kan ursprunget ge en antydan om att berlockerna först tillverkades i någon tysk, protestantisk stad, som Frankfurt eller Hamburg.

Det är historiskt belagt att drottning Maria Eleonora delade ut berlocker och medaljer med kungens bild när likprocessionen stannade till i Wolgast 1633. Hon skänkte dem till de många framstående besökare som kom för att framföra sina kondoleanser. Det är mycket troligt att bruket att bära en sådan berlock sedan har spridit sig till lågadeln och borgerskapet, såsom modet plägar göra.