Slavar och kaffe
På 1700-talet hade de flesta svenskar inte råd med lyx, men så sakteliga började de svenska hemmen dofta kaffe och prydas med bomullsgardiner. Den globala ekonomin hade fått sin början.
Skepp med varor från Kina och Västindien anlände till svenska hamnar. För varje leverans ökade tillgången, priserna sjönk och fler kunde handla. De som tjänade mest på den nya globala handeln var de europiska handelshusen.
Under delar av 1700-talet hade ett enda företag ensamrätt på all svensk handel i Asien. Företaget hette Svenska Ostindiska Kompaniet. Aktieägarna gjorde stora vinster och mest av alla tjänade företagets två direktörer: Claes Grill och Niclas Sahlgren.
Förbjuden lyx
Under den här tiden ansåg Europas länder att det var viktigt att exportera mer än man importerade, ett ekonomiskt tänkande som kallas merkantilism. Så mycket som möjligt skulle tillverkas inom Sveriges gränser: mat, vapen och till och med siden.
De styrande tyckte därför inte om att människor njöt av lyx från utlandet. De ville gynna svenska varor. Ett av de ekonomiska styrmedlen var överflödsförordningar som förbjöd vissa typer av produkter, framför allt importerade lyxvaror. Kaffe var till exempel en av importvarorna som förbjöds under vissa perioder på 1700-talet.
Förbuden mot lyxvaror hade en tveksam effekt på den svenska ekonomin, sannolikt mer skadlig än positiv. Och frågan är om de som kunde unna sig lyx avstod bara för att det fanns en förordning. Vid en utgrävning i Norrköping år 2011 hittades vardagsföremål som keramik och pipor från 1700-talet men också lyxvaror som porslin, importerat ända från Kina.
Men till ett pris
Svenskarna köpte socker, siden och kaffe bland annat. De sålde i sin tur koppar och järn till utlandet, de två stora svenska exportvarorna. Kopparhandeln hade där en del i slavhandeln eftersom slavar prissattes i kopparringar, så kallade Manillaringar.
Ett kort tag försökte Svenska handelsmän bedriva transatlantisk slavhandel på ön S:t Barthélemy. Kung Gustav III hade bytt till sig ön 1784 och lät skapa Svenska Västindiska Kompaniet för att få i gång affärerna, huvudsakligen export av järn till Nordamerika. Slavhandeln var en del av Sveriges ekonomi fram till slaveriet avskaffades på ön 1847.
